Signal­­spaning och kryptering

Vad är signalspaning?

Signalspaning går ut på att få fram information (underrättelser) ur elektroniska signaler. Signalspaning kan sägas ha existerat från mitten av 1800-talet, när man började med telegraftrafik, och från början av 1900-talet med radio.

Signalspaning kräver att man inhämtar de intressanta signalerna, till exempel i radio eller i tråd. När man fått in signalen gäller det att utvinna information ur den. Det kan kräva olika typer av bearbetning, till exempel översättning från främmande språk, trafikbearbetning eller dekryptering.

Trafikbearbetning går ut på att genom sambandsmönster och geografiska lägen på sändare dra slutsatser ur signaltrafik, ofta utan att man kommer åt innehållet i trafiken.

Signalspaning kan även riktas mot signaler som inte används för kommunikation, till exempel mot radarsignaler. Ur sådana signaler kan man få fram information om radarns prestanda och även skilja på olika radartyper, vilket kan vara intressant för att identifiera olika typer av flygplan eller fartyg genom att man ser vilken typ av radar de har. Detta kallas i Sverige för teknisk signalspaning.

Vad är kryptering?

Kryptering är när man döljer ett meddelandes innehåll genom att antingen ersätta ord med koder eller genom chiffrering där varje tecken ändras enligt en matematisk beräkning.

Kryptering skedde från början manuellt med kodböcker och tabeller. Från 1920-talet utvecklades olika typer av krypteringsmaskiner som automatiskt kunde kryptera text man skrev in. Den mest kända av dessa är den tyska Enigma-maskinen.

Genom tålmodigt och krävande analysarbete går det ibland att få fram texten i ett krypterat meddelande, vilket kallas att forcera.

Läs mer om FRA:s arbete med signalspaning på sidorna om FRA:s historia.