Underrättelser från G-skrivartrafiken
Ur G-skrivartrafiken fick Sverige mycket viktiga underrättelser som gav en bra överblick över tyska planer och avsikter i kriget i stort, och bidrog till den svenska statsledningens ansträngningar att hålla Sverige utanför kriget. Här har vi samlat några exempel.
Trafiken som gick genom Sverige var inledningsvis till de tyska styrkorna i Norge, men kom senare att utökas till att omfatta trafik till de tyska styrkorna i Finland och till den tyska ambassaden i Stockholm. Man kan lätt tro att allt som skickas med avancerade kryptoapparter är spännande hemligheter. Så är dock inte fallet. Den absolut största delen av det inhämtade och forcerade materialet från G-skrivartrafiken utgjordes av ganska tråkiga meddelanden av administrativ karaktär. Men bland allt detta fanns gott om guldkorn som resulterade i för Sverige viktiga underrättelser.
Nedan finns ett antal exempel på underrättelser ur G-skrivarmaterialet. De bilder på telegrammen som visas är de utskrifter som gjordes av det forcerade materialet på Karlbo, och som sedan skickades till mottagarna på Försvarsstaben och Regeringskansliet. Telegrammen skickades på originalspråket tyska, då de flesta välutbildade människor vid denna tid förstod tyska. Som jämförelse kan nämnas att forcerade ryska telegram skickades i svensk översättning.
Idag skulle man inte skicka originaltexter till mottagarna. Idag bearbetas materialet och mottagarna får en rapport baserad på den ursprungliga informationen, men med döljande av vilka källor som utnyttjats. Att göra som under kriget och skicka originaltexter till rapportmottagarna är ytterst riskabelt ur säkerhetssynpunkt, eftersom många människor då får kännedom om exakt vilka källor man kommer åt och vilka krypton som man kan forcera. Det var inte konstigt att det verkar ha läckt information om den svenska förmågan.
Operation Barbarossa
Om operation Barbarossa, den tyska invasionen av Sovjetunionen, fanns det flera meddelanden under veckorna närmast före angreppet. De innehöll indikationer på att Tyskland möjligen kunde tänkas förbereda ett angrepp på Sovjetunionen, men inga entydiga bevis. Telegrammen berörde bland annat förflyttningar av tyska förband till Finland och skenoperationer för att dölja eller förklara dessa förflyttningar.
Meddelande om förberedelser för operation Barbarossa inom tyska 163. infanteridivisionen. Bland annat behöver man ryska tolkar. Det var denna division som transiterades från Norge till Finland genom Sverige för att kunna delta i angreppet på Sovjetunionen. Telegrammet skickades den 13 juni 1941.
Sverige hade dock flera andra underrättelsekällor som talade om ett förestående tyskt angrepp på Sovjetunionen, och tillsammans med G-skrivartelegrammen bör man i Sverige ett par veckor före angreppet ha kunnat sluta sig till att ett angrepp var sannolikt. Detta är ett bra exempel på att underrättelseverksamhet ofta inte handlar om klar och tydlig information från en källa, om än aldrig så bra, utan består av ett tålmodigt läggande av olika pusselbitar för att få fram en helhetsbild. Man ska notera att namnet på operationen, Barbarossa, inte förekommer i något G-skrivarmeddelande.
En avgörande pusselbit kom i ett meddelande den 20 juni, två dagar före invasionen. Meddelandet avhandlar avlöningen av de tyska soldaterna i Finland och vilken andel av solden som ska betalas ut i lokal valuta. Det skrivs att efter inmarschen i Ryssland kan solden betalas ut i RKK-scheine, som var en sorts valuta som användes av tyskarna i ockuperade områden. Då blev det alltså otvetydigt klart att Tyskland avsåg att invadera Sovjetunionen.
Meddelandet som klart visade att tyskarna avsåg att invadera Sovjetunionen. Vid den här tiden användes både i Sverige och Tyskland namnet Ryssland istället för det mer korrekta Sovjetunionen som användes senare. Meddelandet sändes den 20 juni, två dagar före invasionen.
En intressant sak i dessa telegram som man kanske lätt förbiser idag, är att det helt klart framgår att det var planerat att de tyska trupperna i Finland skulle angripa Sovjetunionen från Finsk mark. I Finland hävdades då och många år efter kriget att Finland mer eller mindre oavsiktligt drogs in i fortsättningskriget genom Sovjetiska provokationer. Detta vara alltså ren vilseledande propaganda från finsk sida, vilket genom dessa telegram var väl känt för den svenska statsledningen.
Ishavskonvojerna
Flera telegram berör de tyska sjöstridskrafterna i Norge och deras operationer mot de allierade ishavskonvojerna. Det finns ett antal telegram som behandlar operation Rösselsprung, planerna för det tyska slagskeppet Tirpitz och andra tunga övervattensfartyg att angripa konvoj PQ17. Operationen avblåstes från tysk sida eftersom man var orolig för att flottstyrkan hade upptäckts av engelsmännen och att Brittiska hangarfartyg fanns i området. Engelsmännen beslutade dock att skingra konvojen eftersom man bedömde att ett angrepp från tyska övervattensfartyg var förestående. Detta ledde till att de flesta av konvojens fartyg sänktes av flygplan och ubåtar.
Orientering om tyska marinens planer för operation Rösselsprung till tyska flygvapnet i Norge. Detta meddelande sändes 20 dagar innan operationen inleddes. Förkortningen GKDOS betyder Geheime Kommandosache, det är sekretessgraden och motsvarar det vi skulle kalla Kvalificerat Hemlig i Sverige idag.
Många andra telegram har sänts för kännedom till de tyska styrkorna i Norge även om de inte berör Skandinavien. Det finns bedömningar om tänkbara platser för allierade invasioner i Västeuropa, information om operationer på Östfronten och i Nordafrika med mera. Totalt sett ger de en övergripande bild av tyska bedömningar, planer och avsikter i kriget i stort.
Tyska bedömningar om tänkbara allierade landstigningar som sänts 17 oktober 1942. Enligt uppgifter från en mycket tillförlitlig källa ska allierade landstigningar genomföras i Norge och Marocko mellan mitten av oktober och 15 november. Amerikanska landstigningar i Marocko genomfördes verkligen 8 november som en del i Operation Torch, så de tyska uppgifterna tycks åtminstone delvis ha varit korrekta. Notera att meddelandet inte forcerats och överlämnats av FRA förrän 24 november, sannolikt på grund av kapacitetsbrist eller på grund av att det tagit tid att forcera dagens nyckel. Det har alltså levererats vid en tidpunkt då det var inaktuellt. Ett bra exempel på att forcering och delgivning måste ske någorlunda snabbt för att underrättelser ska ha ett värde.
Meddelande med tyska underrättelseuppgifter om byggandet av Liberty-fartyg i USA. Uppgifterna är i stort sett riktiga. En V-mann är en uppgiftslämnare eller agent. V-mann Lachs verkar ha varit flitig, och har levererat ett antal rapporter om amerikansk krigsproduktion. De flesta verkar vara sammanställningar av uppgifter i öppna källor, förmodligen mestadels facktidskrifter. Blandningen av tyska och engelska i meddelandet är intressant. Man kan i detta meddelande se hur problem med sifferskift i forceringen kunde leda till konstiga tecken i sifferuppgifter.
Rapport om sabotageaktionen mot Norsk Hydro i Rjukan.
Kriget i Finland
Det finns många meddelanden från olika tyska samverkansstaber i Finland. De ger goda inblickar i striderna på den Finsk-Ryska fronten. Här nedan visas några exempel.
Meddelande från Fregattenkapitän Cellarius, chef för det tyska Abwehrdetachementet i Finland, om hur den finska ubåten Vesihiisi sänkt en Sovjetisk ubåt. Den sovjetiska ubåtens namn anges som C 7, i verkligheten hette den S 7, annars är uppgifterna korrekta. S 7 hade tidigare under 1942 sänkt flera svenska handelsfartyg. Vraket av S 7 hittades 1998 på svenskt territorialvatten utanför Söderarm.
Planer för insats av en tysk specialenhet mot ön Suho i södra Ladoga (ry: Cyxo). Ön hade en fyr och sovjetiska befästningar. Den anfallande truppen ska utrustas med kpistar, en kulspruta och en lätt eldkastare. Anfallet genomfördes 22 oktober 1942, och var endast delvis framgångsrikt. Tyskarna förstörde flera sovjetiska kanoner på ön men led betydande förluster själva.
Förhållandet Sverige – Tyskland
Den tyska ambassaden rapporterade hem till Tyskland om möten som de tyska diplomaterna hade haft med svenska företrädare. Genom att läsa telegrammen kunde Sverige se vilken bild tyskarna hade av Sverige och hur tyskarna uppfatat samtalen. Sverige fick även fördelar i handelsförhandlingarna med Tyskland, eftersom man kunde se tyskarnas förhandlingspositioner på förhand.
Ibland kunde operatörsprat ge intressanta inblickar i känslor och stämningar. På G-skrivaren kunde man kommunicera åt två håll, alltså ”chatta” med ett modernt uttryck, och det förkom att signalisterna ägnade sig åt småprat på lediga stunder. Här nedan återges en konversation mellan en pratsam tysk signalist i Stockholm och något mer fåordig kollega i Rom. Denna är sorterad bland G-skrivarttrafiken, men skulle lika gärna kunna ha utväxlats på vanlig telegrafi.
Översättning av texten på bilden ovan:
Sthlm: På det sättet kan man också skicka andra saker med licens, till exempel tyger eller elektriska värmeelement.
Rom: Underbart.
Sthlm: Ja, man måste utnyttja allt, därför är vi här. Man måste skada svenskarna när man kan.
Rom: Helt rätt, era tidningar är väl åter fulla sedan Stalingrad fallit, va?
Sthlm: Ja, helt fruktansvärt. Vet du, det som ryssarna gormar om i sina tyska sändningar på kvällen, står nästa morgon i tidningarna här.
Rom: Det är bedrövligt.
Sthlm: Men nu är de rädda, ryssarna kommer minsann till Sverige och slukar dem också, som Göring och Göbbels [sic] har sagt. Det unnar jag dem gärna, kanske vaknar de upp då.
Rom: Där har du rätt.
Sthlm: Vet du här blir man som tysk alltid sedd med misstro, även om man inte hör till 5 kolonnen.
Kommentar: Det var ont om elström under kriget, och användning och inköp av elektriska element var reglerat både i Tyskland och i Sverige. Man kan undra hur det kunde skada Sverige att skicka ett elektriskt element från Sverige till Tyskland, men det är nog mest en rationalisering av en handling som syftar till personlig fördel.
G-skrivaren och förintelsen
Ibland frågas det hur mycket Sverige genom G-skrivartrafiken kände till om nazisternas folkmord på judar. Svaret är att det verkar vara väldigt lite. Hittills har vi bara hittat ett enda meddelande som överhuvudtaget berör raspolitiken i Tyskland. Det är ett meddelande till den Tyska ambassaden i Stockholm där man frågar om den ”rasmässiga bakgrunden” för en person. I allmänhet är meddelandena i G-skrivarttrafiken sakliga till sin natur och innehåller inte nazistisk jargong eller propagandatermer.
Det finns ett annat telegram i FRA:s arkiv som har bäring på frågan, som dock inte är från G-skrivartrafiken. Det framgår inte hur det inhämtats, men det kan vara på någon annan tysk kommunikationskanal som kunde uppfångas av FRA. Detta meddelande är sänt i december 1942 från Josef Terboven, tysk rikskommissarie i Norge, till General Dietl, chef för de tyska bergstrupperna i norra Finland. I meddelandet säger Terboven att han förstått att det råder brist på armbandsur bland trupperna, och att han genom en ”Judeaktion” kommit över ett större antal armbandsur som han kan ställa till förfogande.