FRA kommenterar artikel i Svenska Dagbladet

I Svenska Dagbladet den 10 december finns en artikellänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster som behandlar FRA och lagstiftningen för signalspaning. Artikeln har haft olika rubriker, ”Nu ska Sverige spana åt NSA”, eller ”Vändningen: snart kan FRA få spionera i Sverige”. Vi väljer här att kommentera några av uppgifterna i artikeln.

2020-12-15

Artikeln i SvD rör sig kring två aktuella förslag. Det gäller dels ett förslag att förtydliga lagstiftningen som gäller FRA:s internationella samarbeten. Dels ett förslag att modifiera bestämmelsen om förbud mot inhämtning av trafik där både avsändare och mottagare finns i Sverige.

FRA har till uppgift att signalspana på utländska förhållanden, och det är ingenting det finns några förslag att ändra. Det som har varit uppe i debatten har gällt att modifiera den bestämmelse som finns om förbud mot inhämtning av trafik där både avsändare och mottagare finns i Sverige, men all signalspaning ska fortfarande gälla utländska förhållanden. Det finns många utländska förhållanden som är gränsöverskridande och där den nuvarande regeln leder till att FRA inte får signalspana, till exempel när terrorister eller underrättelseagenter befinner sig i landet och kommunicerar med någon här.

Förslaget att förtydliga lagstiftningen kring våra internationella samarbeten har sin bakgrund i att Sveriges säkerhet i allt större grad bygger på samarbete med andra länder. Detta gör att det är viktigare med ett tydligare regelverk för samarbete med andra länder. Samarbete på underrättelseområdet bygger på att man har gemensamma underrättelsebehov. Men även om behoven är gemensamma på ett övergripande plan kan de skilja sig åt i detaljer. Ett bra exempel är om Sverige har fredsbevarande soldater i ett konfliktområde. Självklart finns ett intresse att samarbeta i underrättelsefrågor med andra länder som har trupp i området för att kunna upptäcka hot mot svenska soldater. Men för att vi ska kunna förvänta oss att få information från andra länder, måste vi även kunna hjälpa dem med information om hot mot deras soldater.

Det här innebär inte att FRA kommer att signalspana ”åt” någon. All signalspaning inom ramen för det internationella samarbetet kommer att inriktas av regeringen. Allt internationellt samarbete med andra länder som FRA har sker redan idag enligt regeringens bestämmande.

Det finns anledning att förklara förutsättningarna för FRA:s signalspaning. FRA inhämtar bara trafik som har en koppling till en inriktning. De myndigheter som får inrikta FRA:s verksamhet är regeringen, Regeringskansliet, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och polisens nationella operativa avdelning. FRA måste begära tillstånd för all signalspaning hos Försvarsunderrättelsedomstolen där FRA redovisar vilket inhämtningsuppdrag som ansökan avser och vilka signalbärare som man behöver inhämta för att fullgöra uppdraget.

Försvarsunderrättelsedomstolen kontrollerar att ansökan är förenlig med lagen och kan lämna ett tillstånd, som gäller i maximalt sex månader. Först när FRA har ett tillstånd kan inhämtning inledas. Signalspaningen granskas sedan av bland annat Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten.

För övrigt står det även i artikeln att ”en person med goda insikter om FRA” säger att ”det kallas för att fiska i sumpen när man tappar det enorma digitala flödet i datakablarna på jakt efter relevanta upplysningar.” På FRA blev vi lite förvånade när vi läste detta. De här termerna är inget som förekommer på FRA.